Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Orust kommun
Röra kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Röra kyrka
Röra kyrka byggdes år 1846, men invigdes först i maj 1852 eftersom man var tvungen att bygga om tornet. Byggmästaren kom från Stala och hette Johannes Gunnarsson, och han hade även gjort ritningarna.
Det fanns en kyrka i Röra redan på 1300-talet. I biskop Eystens "Den röde bog" står nämnt att biskop Halvard i Oslo stift, dit Röra hörde på denna tid, visiterade Röra kyrka. Men det finns mycket som pekar på att det har funnits en kyrka i Röra långt tidigare. Man tror exempelvis att den gamla dopfunten som är daterad till 1100-talet beställdes till Röra kyrka.
Yttersidan av funten som är i täljsten, är försedd med rik ornamentik, huvudsakligen med bibliska motiv, men flätverket upptill har en mycket stark anknytning till vikingatidens och runstenskonstens slingor. Formen på dopfunten, och det finns endast en liknande i Bohuslän, nämligen i Torsby kyrka.
Med säkerhet vet vi att det före dagens kyrka stått minst två kyrkor på samma plats. Röra gamla kyrka var en stenkyrka som uppfördes 1635 och revs när den nuvarande kyrkan byggdes.
I tornet hänger två klockor, som båda är väldigt gamla. 1702 göts den största av dem om, den kan mycket väl ha funnits före 1635, då den äldre kyrkan byggdes. Den mindre blev omgjuten både i slutet av 1700-talet och i slutet av 1800-talet och dels 1881.
Altartavla har som huvudmotiv en så kallad kalvariegrup, vilket innebär att det är ett motiv där Maria och lärjungen Johannes står och sörjer vid den korsfäste Jesus. Vi ser här krucifixet omgiven av två skulpturer av de sörjande Maria och Maria Magdalena. De andra figurerna vid båda sidor är de fyra evangelisterna.
Altartavlan liksom predikstolen utformades av bildhuggare Rudenbäck när kyrkan byggdes. Skulpturerna kompletterade altaruppsatsen 1885 och är verk av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman, som var född på Orust. Dyfverman hade också levererat en duva av gips till predikstolen. Den föll dock ner och gick sönder och ersattes av en duva i trä som tillverkades av Gustav Martinsson i Röra.
Den gamla kyrkans altartavla och predikstol från 1600-talet togs fram i samband med kyrkan restaurerades på 1960-talet. Predikstolen som idag är placerad på orgelläktaren, har olika fält som visar de fyra evangelisterna med bibelspråk från den danska bibeln.
Den gamla altartavlan som hänger på södra väggen har motiv som visar Jesu korsfästelse, den heliga nattvardens instiftande och uppståndelsen.
Kyrkans första orgeln installerades år 1883 och byggdes av Salomon Molander från Göteborg. Nuvarande orgelverket byggdes av Nils Hammarberg i Göteborg år 1959.
Det finns en gammal prästväg mellan Röra kyrka och Hårleby, som var boställe för prästen. Vägen var förr en viktig färdväg mellan Stala och Röra församlingar.
Under den branta berghällen finns en naturlig vattenkälla. För flera hundra år sedan, berättas det, kom prästen ridande från Röra kyrka längs vägen som då gick ner från kullen i norr. Hästen var törstig, rusade mot källan, stannade tvärt.
Prästen flög av hästryggen och slog huvudet i berghällen. Efter denna olycka kallas berget för Prästhällern. Det berättas vidare att prästen visserligen överlevde men att han aldrig återfick sitt rätta förstånd.
Det fanns en kyrka i Röra redan på 1300-talet. I biskop Eystens "Den röde bog" står nämnt att biskop Halvard i Oslo stift, dit Röra hörde på denna tid, visiterade Röra kyrka. Men det finns mycket som pekar på att det har funnits en kyrka i Röra långt tidigare. Man tror exempelvis att den gamla dopfunten som är daterad till 1100-talet beställdes till Röra kyrka.
Yttersidan av funten som är i täljsten, är försedd med rik ornamentik, huvudsakligen med bibliska motiv, men flätverket upptill har en mycket stark anknytning till vikingatidens och runstenskonstens slingor. Formen på dopfunten, och det finns endast en liknande i Bohuslän, nämligen i Torsby kyrka.
Med säkerhet vet vi att det före dagens kyrka stått minst två kyrkor på samma plats. Röra gamla kyrka var en stenkyrka som uppfördes 1635 och revs när den nuvarande kyrkan byggdes.
I tornet hänger två klockor, som båda är väldigt gamla. 1702 göts den största av dem om, den kan mycket väl ha funnits före 1635, då den äldre kyrkan byggdes. Den mindre blev omgjuten både i slutet av 1700-talet och i slutet av 1800-talet och dels 1881.
Altartavla har som huvudmotiv en så kallad kalvariegrup, vilket innebär att det är ett motiv där Maria och lärjungen Johannes står och sörjer vid den korsfäste Jesus. Vi ser här krucifixet omgiven av två skulpturer av de sörjande Maria och Maria Magdalena. De andra figurerna vid båda sidor är de fyra evangelisterna.
Altartavlan liksom predikstolen utformades av bildhuggare Rudenbäck när kyrkan byggdes. Skulpturerna kompletterade altaruppsatsen 1885 och är verk av bildhuggaren Carl Johan Dyfverman, som var född på Orust. Dyfverman hade också levererat en duva av gips till predikstolen. Den föll dock ner och gick sönder och ersattes av en duva i trä som tillverkades av Gustav Martinsson i Röra.
Den gamla kyrkans altartavla och predikstol från 1600-talet togs fram i samband med kyrkan restaurerades på 1960-talet. Predikstolen som idag är placerad på orgelläktaren, har olika fält som visar de fyra evangelisterna med bibelspråk från den danska bibeln.
Den gamla altartavlan som hänger på södra väggen har motiv som visar Jesu korsfästelse, den heliga nattvardens instiftande och uppståndelsen.
Kyrkans första orgeln installerades år 1883 och byggdes av Salomon Molander från Göteborg. Nuvarande orgelverket byggdes av Nils Hammarberg i Göteborg år 1959.
Det finns en gammal prästväg mellan Röra kyrka och Hårleby, som var boställe för prästen. Vägen var förr en viktig färdväg mellan Stala och Röra församlingar.
Under den branta berghällen finns en naturlig vattenkälla. För flera hundra år sedan, berättas det, kom prästen ridande från Röra kyrka längs vägen som då gick ner från kullen i norr. Hästen var törstig, rusade mot källan, stannade tvärt.
Prästen flög av hästryggen och slog huvudet i berghällen. Efter denna olycka kallas berget för Prästhällern. Det berättas vidare att prästen visserligen överlevde men att han aldrig återfick sitt rätta förstånd.
