kyrkor i Göteborgs stift
guider producerade av Kyrkoguiden
lista / karta Halmstads kommun
kyrkor
Göteborgs stift
lista
Harplinge kyrka
På den nuvarande kyrkans plats fanns tidigt en murad medeltida stenkyrka, men när denna kyrka ursprungligen byggdes vet man inte, möjligen redan på 1100-talet.
Åren 1815-17 förlängdes den medeltida kyrkan österut och fick då ett nytt korparti med halvrund avslutning. Då revs också ett murat vapenhus som tidigare funnits på långhusets sydsida. År 1819 målades kyrkans trätunnvalv med molnskyar av kyrkomålaren Jacob Magnus Hultgren, som inte var skråansluten. Han var tapetfabrikör, det vill säga tapetmålare.
Enligt hallordningen 1770 behövde en fabrikör inte var utlärd mästare i sitt yrke, vilket inte Hultgren var. Och som fabrikör var han alltså inte heller underkastade skråtvånget.
När den nuvarande kyrkan planerades avsåg man bibehålla delar av den gamla kyrkan. Så skedde dock troligen inte utan man uppfördes istället den nuvarande kyrkan på den gamla kyrkans plats under åren 1892-93 efter huvudritningar av den senare stadsarkitekten i Göteborg Carl Fahlström, men med medverkan även av arkitekterna Gustav Pettersson och Sven Gratz.
I tornet hänger två klockor. Den äldsta av kyrkans klockor är från 1666, gjuten här i Harplinge av hitresta klockstöpare. Lillklockan göts 1755 i Jönköping.
Kyrkans interiör fick sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering i mitten av 1950-talet under ledning av arkitekt Sture Langö. Då togs korsarmarnas sidoläktare bort, den södra korsarmen inreddes som dopkapell och smårum avdelades i korsarmarna. Även kormålningarna och kolonner som bar upp läktare och innertak avlägsnades.
Korfönstrens glasmålningar tillverkades 1907 av glasfirman Neumann & Vogel i Stockholm. I mitten visas Jesu uppståndelse. Detta fönster flankeras av ett fönster med Aposteln Paulus med sitt attribut, ett svärd, och det andra fönstret som visar Petrus med nycklarna.
Altaruppsatsen som är tillverkad 1683 av bilhuggaren Gustav Kihlman från Borås har ett motiv som föreställer nattvardens instiftande.
Dopfunten som är skuren i ek tillverkades 1702 också av bildhuggare Gustaf Khilman. Den sexkantiga baldakin som hänger över dopfunten förvarades under en följd av år på Hallands museum, innan den 1964 återbördades hit till kyrkan. Skulptören Erik Nilsson från Harplinge har kompletterat de delar som så fattades.
Dopfatet i mässing är tillverkat av konsthantverkaren Lennart Hjelmqvist i Södra Unnaryd, efter att det ursprungliga dopfatet som troligen var tillverkad i Nürnberg på 1500-talet stals vid ett inbrott i kyrkan 1994.
Dopkapellets väggmålning utfördes 1955 av konstnär Hans Fagerström från Halmstad. Han hade bland annat studerat för Waldemar Lorentzon, och senare även assisterat denne när han 1951 dekorerade Ryssby kyrka.
Alla barn som döps får en fågel med sitt namn på att hänga i dopträdet som står i koret. Traditionen med dopträd är ny i Sverige. De första dopträden började dyka upp inom svenska kyrkan strax innan millennieskiftet. Nu finns sådana i mer än hälften av Svenska kyrkans församlingar.
Gustaf Khilman skapade ett epitafium över kyrkoherden Christian Rolufsson Rudolphi som dog 1702. Han står på den högra sidan av bordet, och hans son som var officer knäböjer på den andra sidan. Rudolphi som var född i Varberg 1631 utsågs till kyrkoherde i Harplinge församling 1658. Epitafiet låg under några år undangömt på den nuvarande kyrkans vind, men pryder sedan slutet av 1800-talet åter kyrkorummet.
Predikstolen i snidad ek är från 1616, och är försedd med de fyra evangelisterna och sina respektive attribut.
De texter som står i friserna är tillsammans med årtalet 1769 målat av kyrkomålaren Johan Blomberg, som även målade hela predikstolen det året.
I mitten av 1950-talet uppges att de ursprungliga 1600-talsmålningarna på predikstol, baldakin och altaruppsats var övermålade med vit oljefärg i flera lager. Vid en senare restaurering har man försökt ta fram de ursprungliga färgerna.
Nedanför predikstolen finns en gravhäll som urpsrungligen låg i den föregående kyrkans kor. När denna kyrka byggdes till 1817 fick stenen tjäna som altarbord. Inskriptionen som nu är oläslig berättar att stenen är över den hederlige och vällärde förre sockeprästen Herr Oluf Jensöm, verksam som präst under 7 år och som dog den 28 december 1647, bara 40 år gammal.
I kyrkan finns också vad som allmänt har ansetts vara en brudbänk från 1770-talets mitt. Men den var inte alls avsedd för brudpar. I räkenskaperna från den tiden står bänken omnämnd som ”pliktepall, och i mitten av 1800-talet kallas den ”skampall”. Den var avsedd avsedd för dem inom församlingen som skulle genomgå kyrkoplikt. När man blivit dömd vid tinget eller brutit mot kyrkans förordningar ingick det i en del fall i straffet att den dömde skulle närvara under gudstjänsten och dessutom visa att man ”visar en allvarlig ånger och rörelse över sin begångna synd och utlovar bättring”.
Skulptören Erik Nilsson från Harplinge har bland annat tillverkat ljuskronor och lampetter i trä, altarpallar, dopljusstake och series pastorum liksom den barmhärtige samariten i tenn.
Han har även dekorerat golvuret som var en gåva till kyrkan. Överst har han låtit dekorera golvuret med en krona, och nedtill på fodralet en bild som föreställer syndafallet.
Votivskeppet tillverkades i början av 1900-talet av målarmästarn och lantbrukaren Tor Ragnar Dahlberg från Harplinge, som i sin ungdom var sjöman. Skeppet föreställer barken Anna som han seglade med i slutet av 1800-talet.
Den nuvarande orgeln byggdes ursprungen 1929 av Lindegrens orgelbyggeri AB i Göteborg, och försågs då med ett så kallat ekoverk, en uppsättning kompletterande pipor som placerades långt ifrån själva orgeln. Denna anordning är ovanlig i landsortskyrkor, och här i Harplinge kyrka är ekoverket placeras på kyrkvinden, i taket framför altaret i koret.
Orgeln har senare byggs om flera gånger, senast 1991 av Åkerman & Lund i Kista norr om Stockholm. Fasaden är dock från en orgeln som kom på plats i slutet av 1800-talet. Hundra år tidigare hade kyrkan en orgeln byggd av Pehr Schörlin i Linköping, men den orgeln flyttades efter bara tjugo år till Steninge kyrka. Schölin byggde stället en ny orgel till Harplinge kyrka.
Kororgeln är byggd 1987 av Åkerman & Lund.
I vapenhuset hänger en värja, men det är okänt varifrån den kommer och vem den tillhört.
Åren 1815-17 förlängdes den medeltida kyrkan österut och fick då ett nytt korparti med halvrund avslutning. Då revs också ett murat vapenhus som tidigare funnits på långhusets sydsida. År 1819 målades kyrkans trätunnvalv med molnskyar av kyrkomålaren Jacob Magnus Hultgren, som inte var skråansluten. Han var tapetfabrikör, det vill säga tapetmålare.
Enligt hallordningen 1770 behövde en fabrikör inte var utlärd mästare i sitt yrke, vilket inte Hultgren var. Och som fabrikör var han alltså inte heller underkastade skråtvånget.
När den nuvarande kyrkan planerades avsåg man bibehålla delar av den gamla kyrkan. Så skedde dock troligen inte utan man uppfördes istället den nuvarande kyrkan på den gamla kyrkans plats under åren 1892-93 efter huvudritningar av den senare stadsarkitekten i Göteborg Carl Fahlström, men med medverkan även av arkitekterna Gustav Pettersson och Sven Gratz.
I tornet hänger två klockor. Den äldsta av kyrkans klockor är från 1666, gjuten här i Harplinge av hitresta klockstöpare. Lillklockan göts 1755 i Jönköping.
Kyrkans interiör fick sin nuvarande karaktär vid en genomgripande restaurering i mitten av 1950-talet under ledning av arkitekt Sture Langö. Då togs korsarmarnas sidoläktare bort, den södra korsarmen inreddes som dopkapell och smårum avdelades i korsarmarna. Även kormålningarna och kolonner som bar upp läktare och innertak avlägsnades.
Korfönstrens glasmålningar tillverkades 1907 av glasfirman Neumann & Vogel i Stockholm. I mitten visas Jesu uppståndelse. Detta fönster flankeras av ett fönster med Aposteln Paulus med sitt attribut, ett svärd, och det andra fönstret som visar Petrus med nycklarna.
Altaruppsatsen som är tillverkad 1683 av bilhuggaren Gustav Kihlman från Borås har ett motiv som föreställer nattvardens instiftande.
Dopfunten som är skuren i ek tillverkades 1702 också av bildhuggare Gustaf Khilman. Den sexkantiga baldakin som hänger över dopfunten förvarades under en följd av år på Hallands museum, innan den 1964 återbördades hit till kyrkan. Skulptören Erik Nilsson från Harplinge har kompletterat de delar som så fattades.
Dopfatet i mässing är tillverkat av konsthantverkaren Lennart Hjelmqvist i Södra Unnaryd, efter att det ursprungliga dopfatet som troligen var tillverkad i Nürnberg på 1500-talet stals vid ett inbrott i kyrkan 1994.
Dopkapellets väggmålning utfördes 1955 av konstnär Hans Fagerström från Halmstad. Han hade bland annat studerat för Waldemar Lorentzon, och senare även assisterat denne när han 1951 dekorerade Ryssby kyrka.
Alla barn som döps får en fågel med sitt namn på att hänga i dopträdet som står i koret. Traditionen med dopträd är ny i Sverige. De första dopträden började dyka upp inom svenska kyrkan strax innan millennieskiftet. Nu finns sådana i mer än hälften av Svenska kyrkans församlingar.
Gustaf Khilman skapade ett epitafium över kyrkoherden Christian Rolufsson Rudolphi som dog 1702. Han står på den högra sidan av bordet, och hans son som var officer knäböjer på den andra sidan. Rudolphi som var född i Varberg 1631 utsågs till kyrkoherde i Harplinge församling 1658. Epitafiet låg under några år undangömt på den nuvarande kyrkans vind, men pryder sedan slutet av 1800-talet åter kyrkorummet.
Predikstolen i snidad ek är från 1616, och är försedd med de fyra evangelisterna och sina respektive attribut.
De texter som står i friserna är tillsammans med årtalet 1769 målat av kyrkomålaren Johan Blomberg, som även målade hela predikstolen det året.
I mitten av 1950-talet uppges att de ursprungliga 1600-talsmålningarna på predikstol, baldakin och altaruppsats var övermålade med vit oljefärg i flera lager. Vid en senare restaurering har man försökt ta fram de ursprungliga färgerna.
Nedanför predikstolen finns en gravhäll som urpsrungligen låg i den föregående kyrkans kor. När denna kyrka byggdes till 1817 fick stenen tjäna som altarbord. Inskriptionen som nu är oläslig berättar att stenen är över den hederlige och vällärde förre sockeprästen Herr Oluf Jensöm, verksam som präst under 7 år och som dog den 28 december 1647, bara 40 år gammal.
I kyrkan finns också vad som allmänt har ansetts vara en brudbänk från 1770-talets mitt. Men den var inte alls avsedd för brudpar. I räkenskaperna från den tiden står bänken omnämnd som ”pliktepall, och i mitten av 1800-talet kallas den ”skampall”. Den var avsedd avsedd för dem inom församlingen som skulle genomgå kyrkoplikt. När man blivit dömd vid tinget eller brutit mot kyrkans förordningar ingick det i en del fall i straffet att den dömde skulle närvara under gudstjänsten och dessutom visa att man ”visar en allvarlig ånger och rörelse över sin begångna synd och utlovar bättring”.
Skulptören Erik Nilsson från Harplinge har bland annat tillverkat ljuskronor och lampetter i trä, altarpallar, dopljusstake och series pastorum liksom den barmhärtige samariten i tenn.
Han har även dekorerat golvuret som var en gåva till kyrkan. Överst har han låtit dekorera golvuret med en krona, och nedtill på fodralet en bild som föreställer syndafallet.
Votivskeppet tillverkades i början av 1900-talet av målarmästarn och lantbrukaren Tor Ragnar Dahlberg från Harplinge, som i sin ungdom var sjöman. Skeppet föreställer barken Anna som han seglade med i slutet av 1800-talet.
Den nuvarande orgeln byggdes ursprungen 1929 av Lindegrens orgelbyggeri AB i Göteborg, och försågs då med ett så kallat ekoverk, en uppsättning kompletterande pipor som placerades långt ifrån själva orgeln. Denna anordning är ovanlig i landsortskyrkor, och här i Harplinge kyrka är ekoverket placeras på kyrkvinden, i taket framför altaret i koret.
Orgeln har senare byggs om flera gånger, senast 1991 av Åkerman & Lund i Kista norr om Stockholm. Fasaden är dock från en orgeln som kom på plats i slutet av 1800-talet. Hundra år tidigare hade kyrkan en orgeln byggd av Pehr Schörlin i Linköping, men den orgeln flyttades efter bara tjugo år till Steninge kyrka. Schölin byggde stället en ny orgel till Harplinge kyrka.
Kororgeln är byggd 1987 av Åkerman & Lund.
I vapenhuset hänger en värja, men det är okänt varifrån den kommer och vem den tillhört.