Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Falkenbergs kommun
Källsjö kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Källsjö kyrka
Redan på medeltiden fanns en kyrkobyggnad i Källsjö, som förmodligen låg på samma plats som den nuvarande.
Under 1500-talet, då socknen tillhörde Danmark, kom ett påbud från den danske kungen att kyrkan skulle rivas och församlingsborna söka sig till andra närliggande kyrkor, vilket dock aldrig åtlyddes.
Så sent som 1823 hölls flera stämmor med förslag om att Källsjö och Ullareds församlingar skulle ha gemensam kyrka i Hjärtared, som ansågs ligga i centrum av de båda församlingarna som vid den här tiden var förhållandevis glesbefolkade, men även detta förslag förkastades av både Källsjö- och Ullaredsborna.
Sedan väckelsepredikanten Benedict Andreæ Törnblom tillträtt som komminister här 1835 blev plötsligt behovet av en större kyrka akut.
Ögonvittnen från den tiden berättar hur det under hans predikningar i Källsjö var "ofta så fullt av åkdon utanför kyrkan att man knappast kunde komma fram, och dessutom gingo förstås en mängd människor till fots, ofta flera mil. Folket brukade ha mat med sig och lågo stundom över natten i gårdarna nära kyrkan eller i prästgården”.
Det var alltså den schartauanska väckelsens som satte fart på kyrkbygget. 1836 beviljades församlingen kollektmedel av Kungl. Maj:t och den gamla kyrkans öde var därmed beseglat.
Den nuvarande kyrkan uppfördes åren 1838 till 1841 efter ritningar som hade utförts av lantmätare Wallmark redan 1835. Byggmästare var Nils Andersson i Sandhult, som dock avled 1841, och arbetena kom istället att färdigställas av byggmästare S Pettersson från samma socken. Kyrkan invigdes den 20 juli 1842 av stiftets biskop Anders Bruhn.
I tornet finns två klockor. Storklockan från 1500-talet är överförd från den gamla kyrkan. Lillklockan göts 1958 av M & O Ohlssons klockgjuteri AB i Ystad.
Klockorna användes på orten enligt ett speciellt system för att ringa samman till gudstjänst. För att församlingsbor som bodde en bit i från kyrkan skulle hinna i tid ringde klockorna först en halvtimma före gudstjänsten, och sedan en kvart före utsatt tid.
Kyrkorummets nuvarande färgsättning präglas av flera restaureringar under 1900-talet.
En del inventarier är bevarade från den gamla kyrkan.
Bland annat en rödmålad kyrkkista från 1752 som står i vapenhuset.
Den gamla altartavlan från 1600-talet hänger på söderväggen och visar korsfästelsen med Maria, Jesu mor, och lärjungen Johannes vid varsin sida om Jesu kors. Även den gamla predikstolen sparades och finns deponerad i S:t Olofs kapell i Tylösand.
Kyrkan fick samtidigt som den uppfördes, en helt ny rikt utsmyckad och ornamenterad predikstol med baldakin tillverkad av Johannes Andersson i Mjöbäck. Hela uppsättningen är intakt samt ännu målad i sina ursprungliga mustiga färger utförda år 1842 av kyrkmålaren Theodor Mohme.
En minnestavla över målningsarbetena 1842 finns i vapenhuset. Theodor Mohme utförde samtidigt även målningar i taket och på läktarskranket vilka ännu är bevarade. På läktarbröstet ser vi frälsaren och tolv av hans apostlar avbildade med olika klassiska attribut, exempelvis Petrus med himmelrikets nycklar, Judas Tadeus med en påk och Matteus med en bila.
Kyrkans nuvarande altartavla är från 1943 och består av en glasmålning i korfönstret utförd av konstnären Einar Forseth från Stockholm.
Målningen föreställer den uppståndne Jesus omgiven av knäfallande änglar. Under honom avbildas ett vinträd med frukbärande grenar och symboler för de fyra evangelisterna (ängeln, lejonet, oxen och örnen).
Orgelfasaden sattes upp år 1885, samma år som kyrkan fick sin första piporgel byggd av firma E. A. Setterquist & Son i Örebro. Nuvarande mekaniska orgel är byggd 1965 av Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet.
I kyrkan finns även en tramporgel.
Det äldsta föremålet är dopfunten, som dateras till 1200-talet, och som är tillverkad i grannsocknen Fagered där det under medeltiden fanns en ”dopfuntsverkstad” vid den så kallade Funtaliden. Själva cuppan är dock placerad på en träsockel av senare datum. Ett dopfat i mässing är från 1621.
Här finns också - inte ett dopträd - men väl ett lövverk i koppar, där barn som döps under året får en ängen upphängd. Denna ställning är en kopia av det konstverk som stå längt nere på kyrkogården invid minneslunden.
Under 1500-talet, då socknen tillhörde Danmark, kom ett påbud från den danske kungen att kyrkan skulle rivas och församlingsborna söka sig till andra närliggande kyrkor, vilket dock aldrig åtlyddes.
Så sent som 1823 hölls flera stämmor med förslag om att Källsjö och Ullareds församlingar skulle ha gemensam kyrka i Hjärtared, som ansågs ligga i centrum av de båda församlingarna som vid den här tiden var förhållandevis glesbefolkade, men även detta förslag förkastades av både Källsjö- och Ullaredsborna.
Sedan väckelsepredikanten Benedict Andreæ Törnblom tillträtt som komminister här 1835 blev plötsligt behovet av en större kyrka akut.
Ögonvittnen från den tiden berättar hur det under hans predikningar i Källsjö var "ofta så fullt av åkdon utanför kyrkan att man knappast kunde komma fram, och dessutom gingo förstås en mängd människor till fots, ofta flera mil. Folket brukade ha mat med sig och lågo stundom över natten i gårdarna nära kyrkan eller i prästgården”.
Det var alltså den schartauanska väckelsens som satte fart på kyrkbygget. 1836 beviljades församlingen kollektmedel av Kungl. Maj:t och den gamla kyrkans öde var därmed beseglat.
Den nuvarande kyrkan uppfördes åren 1838 till 1841 efter ritningar som hade utförts av lantmätare Wallmark redan 1835. Byggmästare var Nils Andersson i Sandhult, som dock avled 1841, och arbetena kom istället att färdigställas av byggmästare S Pettersson från samma socken. Kyrkan invigdes den 20 juli 1842 av stiftets biskop Anders Bruhn.
I tornet finns två klockor. Storklockan från 1500-talet är överförd från den gamla kyrkan. Lillklockan göts 1958 av M & O Ohlssons klockgjuteri AB i Ystad.
Klockorna användes på orten enligt ett speciellt system för att ringa samman till gudstjänst. För att församlingsbor som bodde en bit i från kyrkan skulle hinna i tid ringde klockorna först en halvtimma före gudstjänsten, och sedan en kvart före utsatt tid.
Kyrkorummets nuvarande färgsättning präglas av flera restaureringar under 1900-talet.
En del inventarier är bevarade från den gamla kyrkan.
Bland annat en rödmålad kyrkkista från 1752 som står i vapenhuset.
Den gamla altartavlan från 1600-talet hänger på söderväggen och visar korsfästelsen med Maria, Jesu mor, och lärjungen Johannes vid varsin sida om Jesu kors. Även den gamla predikstolen sparades och finns deponerad i S:t Olofs kapell i Tylösand.
Kyrkan fick samtidigt som den uppfördes, en helt ny rikt utsmyckad och ornamenterad predikstol med baldakin tillverkad av Johannes Andersson i Mjöbäck. Hela uppsättningen är intakt samt ännu målad i sina ursprungliga mustiga färger utförda år 1842 av kyrkmålaren Theodor Mohme.
En minnestavla över målningsarbetena 1842 finns i vapenhuset. Theodor Mohme utförde samtidigt även målningar i taket och på läktarskranket vilka ännu är bevarade. På läktarbröstet ser vi frälsaren och tolv av hans apostlar avbildade med olika klassiska attribut, exempelvis Petrus med himmelrikets nycklar, Judas Tadeus med en påk och Matteus med en bila.
Kyrkans nuvarande altartavla är från 1943 och består av en glasmålning i korfönstret utförd av konstnären Einar Forseth från Stockholm.
Målningen föreställer den uppståndne Jesus omgiven av knäfallande änglar. Under honom avbildas ett vinträd med frukbärande grenar och symboler för de fyra evangelisterna (ängeln, lejonet, oxen och örnen).
Orgelfasaden sattes upp år 1885, samma år som kyrkan fick sin första piporgel byggd av firma E. A. Setterquist & Son i Örebro. Nuvarande mekaniska orgel är byggd 1965 av Grönvalls orgelbyggeri i Lilla Edet.
I kyrkan finns även en tramporgel.
Det äldsta föremålet är dopfunten, som dateras till 1200-talet, och som är tillverkad i grannsocknen Fagered där det under medeltiden fanns en ”dopfuntsverkstad” vid den så kallade Funtaliden. Själva cuppan är dock placerad på en träsockel av senare datum. Ett dopfat i mässing är från 1621.
Här finns också - inte ett dopträd - men väl ett lövverk i koppar, där barn som döps under året får en ängen upphängd. Denna ställning är en kopia av det konstverk som stå längt nere på kyrkogården invid minneslunden.
