Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Hylte kommun
Drängsereds kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Drängsereds kyrka
Första gången en kyrka nämns i Drängsered är i ett donationsbrev från 1288, men förmodligen byggdes denna kyrka redan någon gång i slutet av 1100-talet eller i början av 1200-talet. Kyrkan var vigd åt den norske helgonkungen Sankt Olof, som var ett populärt helgon i hela norden. Hans namn finns på kyrkans medeltida nattvardskalk och på kyrkans sigill som fortfarande finns kvar.
Kyrkan stod kvar fram till 1500-talet då den brändes ner av svenskarna under Erik XIV:s krigståg mot danskarna under det nordiska sjuårskriget.
En ny kyrka byggdes på 1560-talet och den stod kvar till 1780, då den nuvarande kyrkan byggdes, på delar av den föregående kyrkan.
Den gamla kyrkan ansågs ha tjänat ut, eftersom den var i för dåligt skick, för liten och för mörk. Ritningen till den nya kyrkan godkändes av myndigheterna och skrevs under av kungen den 16 juni 1778. Man följde inte riktigt ritningen. Tornbyggnaden hade man inte råd att uppföra och den norra muren härstammar enligt uppgifter från den äldre kyrkan.
Stenen till kyrkan hämtades till stor del i Hällhult. Kalk och andra material köptes i Halmstad och järnet köptes från småländska järnbruk.
Den 30 januari 1785 på kyndelsmässodagen invigdes Drängsereds kyrka av prosten Johan Aurelius i Getinge. Fick då namnet Sophia Magdalena efter vår dåvarande drottning, gift med Gustav III. Även församlingen fick namnet Sophia Magdalena, men namnet höll inte i sig och efter ett tag började man åter benämna både kyrkan och församlingen Drängsered.
De medeltida kyrkklockorna förstördes vid krigshärjningarna 1563 och när kyrkan byggdes upp igen så skaffade man sig nya klockor. Man antar också att en kyrkklocka har gjutits 1617 i samband med att kyrkan fick sin nuvarande malmdopfunt.
När kyrkan byggdes om på 1780-talet ville man ha nya klockor. Storklockan var sprucken och därför obrukbar och någon lillklocka hade man inte. De nya kyrkklockorna kom på plats 1794.
En lång vers på den lilla klockan berättar om hur man samlade in bidrag för att få pengar till klockan. Alla församlingsborna tecknade bidrag. Ingen själaringning skulle äga rum för den som inte ville vara med att ge sitt bidrag, beslöt man på sockenstämman.
Kyrkan har genomgått flera renoveringar och förändringar. Dess nuvarande färgsättning och fasta inredning är framförallt resultat av en genomgripande restaurering i mitten av 1930-talet. Sidpartierna av kyrkans innertak dekorerades 1953 av konstnären Erik Stenholm från Sundbyberg.
Predikstolen från 1628 har en tex hämtad från den danska kyrkobibeln. Och stolens bildhuggeri är mycket ovanligt. I stället för att som brukligt visa de fyra evangelisterna och deras symboler visas här de olika fälten på sidorna bilder från växtvärlden, bladornament och frukter.
I en vapensköld på ett av fälten på predikstolen avbildas föremål som förknippas med Jesu lidande. 1937 tog konservator Eric Schöld från Halmstad fram den ursprungliga färgen från predikstolen. Predikstolen har försetts med ett nytt ljudtak och där står det: ”Soli Deo Gloria”, som betyder: Endast Gud tillhör äran.
Vid uppgången till predikstolen finns en Mikaelskulptur från 1500-talet.
Den nuvarans altaruppsatsen är från 1937, skapad av arkitekten Harald Wadsjö. Vid ena sidan ser man en skulptur föreställande Moses med sina två stentavlor med tio Guds bud och på andra sidan Elias. I de fyra hörnen finns symbolerna för de fyra evangelisterna: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Utformningen av skulpturerna har skapats av skulptör A Wallenberg, och har sedan skurits av träsnidarna, I Lindekrantz och A Johansson.
Själva mittpartiet föreställande Jesu korsfästelse är målat av konstnären Einar Forseth i Stockholm.
Dopfunten av malm gjöts 1617. Till dopfunten tillhör ett dopfat av mässing, förmodligen från senare delan av 1600-talet. Enligt uppgift från Nationalmuseet i Köpenhamn är detta ett typiskt holländskt arbete. Men liknande dopfat gjordes även i tyska städer.
Kyrkan har ägt en mycket märklig orgel, som tyvärr inte finns kvar. Det står i gamla anteckningar: ”Kyrkan har ett 7-stämmigt orgelverk, förfärdigat 1597 men köpt i Malmö 1801 och hitfört.”
Man hade denna orgel till år 1867, då den ersattes av en Söderlingorgel. Nuvarande orgel byggdes 1970 av Tostareds Kyrkorgelfabrik, men i denna orgel ingår delar från Söderlings orgel.
Från byn Älgås i Drängsered härstammar en märklig brudkrona, som använts vid kronbröllop i socknen. Brudkronan, som legat nedgrävd, hittades vid Kronbacken i Älgås och fanns sedan inom släkten. 1880 såldes den till en kringresande handlare och hamnade sedan på Nordiska museet, där den fortfarande finns kvar.
Ett gammalt kyrkosigill tillhörande kyrkan i Drängsered finns bevarat. Det är daterat till 1600-talet och bär inskriptionen: ”Sigillum Ecclesiae Drengsered.” I mitten står bokstäverna S och O samt en yxa. Yxan är Sankt Olofs kännetecken, och tydligen har traditionen om Sankt Olof varit så stark på 1600-talet att man valde att sätta in detta namn i kyrkosigillet.
Kyrkan stod kvar fram till 1500-talet då den brändes ner av svenskarna under Erik XIV:s krigståg mot danskarna under det nordiska sjuårskriget.
En ny kyrka byggdes på 1560-talet och den stod kvar till 1780, då den nuvarande kyrkan byggdes, på delar av den föregående kyrkan.
Den gamla kyrkan ansågs ha tjänat ut, eftersom den var i för dåligt skick, för liten och för mörk. Ritningen till den nya kyrkan godkändes av myndigheterna och skrevs under av kungen den 16 juni 1778. Man följde inte riktigt ritningen. Tornbyggnaden hade man inte råd att uppföra och den norra muren härstammar enligt uppgifter från den äldre kyrkan.
Stenen till kyrkan hämtades till stor del i Hällhult. Kalk och andra material köptes i Halmstad och järnet köptes från småländska järnbruk.
Den 30 januari 1785 på kyndelsmässodagen invigdes Drängsereds kyrka av prosten Johan Aurelius i Getinge. Fick då namnet Sophia Magdalena efter vår dåvarande drottning, gift med Gustav III. Även församlingen fick namnet Sophia Magdalena, men namnet höll inte i sig och efter ett tag började man åter benämna både kyrkan och församlingen Drängsered.
De medeltida kyrkklockorna förstördes vid krigshärjningarna 1563 och när kyrkan byggdes upp igen så skaffade man sig nya klockor. Man antar också att en kyrkklocka har gjutits 1617 i samband med att kyrkan fick sin nuvarande malmdopfunt.
När kyrkan byggdes om på 1780-talet ville man ha nya klockor. Storklockan var sprucken och därför obrukbar och någon lillklocka hade man inte. De nya kyrkklockorna kom på plats 1794.
En lång vers på den lilla klockan berättar om hur man samlade in bidrag för att få pengar till klockan. Alla församlingsborna tecknade bidrag. Ingen själaringning skulle äga rum för den som inte ville vara med att ge sitt bidrag, beslöt man på sockenstämman.
Kyrkan har genomgått flera renoveringar och förändringar. Dess nuvarande färgsättning och fasta inredning är framförallt resultat av en genomgripande restaurering i mitten av 1930-talet. Sidpartierna av kyrkans innertak dekorerades 1953 av konstnären Erik Stenholm från Sundbyberg.
Predikstolen från 1628 har en tex hämtad från den danska kyrkobibeln. Och stolens bildhuggeri är mycket ovanligt. I stället för att som brukligt visa de fyra evangelisterna och deras symboler visas här de olika fälten på sidorna bilder från växtvärlden, bladornament och frukter.
I en vapensköld på ett av fälten på predikstolen avbildas föremål som förknippas med Jesu lidande. 1937 tog konservator Eric Schöld från Halmstad fram den ursprungliga färgen från predikstolen. Predikstolen har försetts med ett nytt ljudtak och där står det: ”Soli Deo Gloria”, som betyder: Endast Gud tillhör äran.
Vid uppgången till predikstolen finns en Mikaelskulptur från 1500-talet.
Den nuvarans altaruppsatsen är från 1937, skapad av arkitekten Harald Wadsjö. Vid ena sidan ser man en skulptur föreställande Moses med sina två stentavlor med tio Guds bud och på andra sidan Elias. I de fyra hörnen finns symbolerna för de fyra evangelisterna: Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Utformningen av skulpturerna har skapats av skulptör A Wallenberg, och har sedan skurits av träsnidarna, I Lindekrantz och A Johansson.
Själva mittpartiet föreställande Jesu korsfästelse är målat av konstnären Einar Forseth i Stockholm.
Dopfunten av malm gjöts 1617. Till dopfunten tillhör ett dopfat av mässing, förmodligen från senare delan av 1600-talet. Enligt uppgift från Nationalmuseet i Köpenhamn är detta ett typiskt holländskt arbete. Men liknande dopfat gjordes även i tyska städer.
Kyrkan har ägt en mycket märklig orgel, som tyvärr inte finns kvar. Det står i gamla anteckningar: ”Kyrkan har ett 7-stämmigt orgelverk, förfärdigat 1597 men köpt i Malmö 1801 och hitfört.”
Man hade denna orgel till år 1867, då den ersattes av en Söderlingorgel. Nuvarande orgel byggdes 1970 av Tostareds Kyrkorgelfabrik, men i denna orgel ingår delar från Söderlings orgel.
Från byn Älgås i Drängsered härstammar en märklig brudkrona, som använts vid kronbröllop i socknen. Brudkronan, som legat nedgrävd, hittades vid Kronbacken i Älgås och fanns sedan inom släkten. 1880 såldes den till en kringresande handlare och hamnade sedan på Nordiska museet, där den fortfarande finns kvar.
Ett gammalt kyrkosigill tillhörande kyrkan i Drängsered finns bevarat. Det är daterat till 1600-talet och bär inskriptionen: ”Sigillum Ecclesiae Drengsered.” I mitten står bokstäverna S och O samt en yxa. Yxan är Sankt Olofs kännetecken, och tydligen har traditionen om Sankt Olof varit så stark på 1600-talet att man valde att sätta in detta namn i kyrkosigillet.
