Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Falkenbergs kommun
Asige kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Asige kyrka
Asige kyrka är till sina äldsta delar från 1100-talet, och de södra och norra murarna i nuvarande långhuset är bevarade från denna tid.
Det nuvarande, tresidiga korpartiet tillkom i början av 1800-talet då kyrkan förlängdes åt öster.
Kyrktornet byggdes 1847 som ersättning för en klockstapel, men utvändigt präglas kyrkan framför allt av förändringar som gjordes i slutet av 1800-talet efter förslag av arkitekterna Carl Pettersson och Ferdinand Boberg, då västtornet fick den nuvarande spetsiga spiran efter att tidigare varit försett med en låg pyramidhuv.
I tornet hänger en kyrkklocka från år 1614.
På kyrkogårdens nordöstra sida ligger en av kyrkans gamla trappstenar. Hällen är sprucken och texten minst sagt svårläst, men ändå intressant eftersom den är från dansk tid. Det var två bröder boende i Köpenhamn som lät hugga stenen 1638 till minne av sina föräldrar från byn Slättelynga.
Ett triumfkrucifix från 1200-talet hänger på södra väggen. Korset var fram till 2001 deponerat på Halmstads museum, men efter restaurering och konservering kom den tillbaka till kyrkan på initiativ av kyrkorådet.
En annan skulptur föreställande den uppståndne kristus med upphöjda händer köpte 1995 och är tillverkad i norra Italien.
Altaruppsatsen är utförd i nyklassisk stil 1867 av träsnidaren Johannes Johansson i Mjöbäck. Själva altartavlan föreställer en klippa med vatten och segelbåtar. I centrum står den uppståndne Kristus förgyllda kors.
Johannes Johansson gjorde också samma år predikstolen, som går i samma stil som altaruppsatsen.
Tidigare altaruppsats från 1600-talet är uppsatt på södra långhusväggen på en nytillverkad nederdel, är uppdelad i två delar. Den ena tavlan föreställer Jesu korsfästelse och den andra Jesu uppståndelse. Upptill ser vi kung Carl XI:s monogram samt texten ”Soli Deo Gloria”. Årtalet 1674 anger inte det år då altaruppsatsen tillverkades, utan det år då den ”försvenskades”. Tidigare var altaruppsatsen försedd med danske kung Christian IV:s monogram - och vi kan ännu se 4 skymta fram under.
Skulpturen under som föreställer Jungfru Maria med den döde Jesus är inköpt 1953 i Brasilien. Skulpturen är gjord efter en förlaga som fins i Peterskyrkan i Rom.
Orgeln byggdes 1857 av herr Grankvist. Tjugo år senare fick kyrkan en orgel tillverkad av Salomon Molander, denna har renoverats flera gånger, senast av Tostareds kyrkorgelfabrik.
Dopfunten har många kanter och är av trä. Tillhörande lock har ornerad knopp i guld. Ovanför dopfunten hänger en basunängel.
Söder om kyrkan rinner Signes källa upp. Enligt en sägen från vikingatiden brände Signe sig inne då hon trodde att Hagbard, sin käresta, hade blivit hängd uppe vid det som idag är känt som Hagbards galge.
Legenden är från tiden då kristendomen gjorde sitt intåg i norden, och det finns olika versioner av sägnen. En av dessa berättar att vikingen Hagbard från Trondheim hade gett sig ut på vikingatåg. Nere i Västerhavets vatten möts han av en stor flotta under ledning av kung Sigvard av Asige. De båda vikingarna drabbar samman, men slaget står oavgjort och fred sluts.
Kung Sigvard bjuder hem Hagbard som då möter dennes dotter, den vackra Signe. De blir kära, men på grund av den fiendskap som sedan länge funnits mellan respektive släkter kan de inte gifta sig. Hagbard tar på sig en förklädnad och lyckas ta sig in till Signe, där han dock överraskas varvid Hagbard grips och döms till döden vid tinget i Asige.
De båda älskande beslöt att de ville dö tillsammans, men för att pröva Signes trohet bad Hagbard att hans mantel först skulle hissas upp i galgen. Så skedde, och när Signe på avstånd trodde sig se Hagbard hänga i galgen tog hon sitt liv genom att bränna sig inne. Då Hagbard såg röken från slottet kunde han dö lugnt.
Detta låter som ett drama skrivet av Shakespeare - och så är det också. Legenden om Hagbard och Signe nämns redan av de gamla isländska skalderna, men nedtecknades på 1200-talet av den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus. Och det var ur Saxos krönika som William Shakespeare hämtade idéer till skildringen av den danske prinsen Hamlet, och även hans mästerverk Romeo och Julia som har stora likheter med det drama som utspelas kring Hagbard och Signe.
Det nuvarande, tresidiga korpartiet tillkom i början av 1800-talet då kyrkan förlängdes åt öster.
Kyrktornet byggdes 1847 som ersättning för en klockstapel, men utvändigt präglas kyrkan framför allt av förändringar som gjordes i slutet av 1800-talet efter förslag av arkitekterna Carl Pettersson och Ferdinand Boberg, då västtornet fick den nuvarande spetsiga spiran efter att tidigare varit försett med en låg pyramidhuv.
I tornet hänger en kyrkklocka från år 1614.
På kyrkogårdens nordöstra sida ligger en av kyrkans gamla trappstenar. Hällen är sprucken och texten minst sagt svårläst, men ändå intressant eftersom den är från dansk tid. Det var två bröder boende i Köpenhamn som lät hugga stenen 1638 till minne av sina föräldrar från byn Slättelynga.
Ett triumfkrucifix från 1200-talet hänger på södra väggen. Korset var fram till 2001 deponerat på Halmstads museum, men efter restaurering och konservering kom den tillbaka till kyrkan på initiativ av kyrkorådet.
En annan skulptur föreställande den uppståndne kristus med upphöjda händer köpte 1995 och är tillverkad i norra Italien.
Altaruppsatsen är utförd i nyklassisk stil 1867 av träsnidaren Johannes Johansson i Mjöbäck. Själva altartavlan föreställer en klippa med vatten och segelbåtar. I centrum står den uppståndne Kristus förgyllda kors.
Johannes Johansson gjorde också samma år predikstolen, som går i samma stil som altaruppsatsen.
Tidigare altaruppsats från 1600-talet är uppsatt på södra långhusväggen på en nytillverkad nederdel, är uppdelad i två delar. Den ena tavlan föreställer Jesu korsfästelse och den andra Jesu uppståndelse. Upptill ser vi kung Carl XI:s monogram samt texten ”Soli Deo Gloria”. Årtalet 1674 anger inte det år då altaruppsatsen tillverkades, utan det år då den ”försvenskades”. Tidigare var altaruppsatsen försedd med danske kung Christian IV:s monogram - och vi kan ännu se 4 skymta fram under.
Skulpturen under som föreställer Jungfru Maria med den döde Jesus är inköpt 1953 i Brasilien. Skulpturen är gjord efter en förlaga som fins i Peterskyrkan i Rom.
Orgeln byggdes 1857 av herr Grankvist. Tjugo år senare fick kyrkan en orgel tillverkad av Salomon Molander, denna har renoverats flera gånger, senast av Tostareds kyrkorgelfabrik.
Dopfunten har många kanter och är av trä. Tillhörande lock har ornerad knopp i guld. Ovanför dopfunten hänger en basunängel.
Söder om kyrkan rinner Signes källa upp. Enligt en sägen från vikingatiden brände Signe sig inne då hon trodde att Hagbard, sin käresta, hade blivit hängd uppe vid det som idag är känt som Hagbards galge.
Legenden är från tiden då kristendomen gjorde sitt intåg i norden, och det finns olika versioner av sägnen. En av dessa berättar att vikingen Hagbard från Trondheim hade gett sig ut på vikingatåg. Nere i Västerhavets vatten möts han av en stor flotta under ledning av kung Sigvard av Asige. De båda vikingarna drabbar samman, men slaget står oavgjort och fred sluts.
Kung Sigvard bjuder hem Hagbard som då möter dennes dotter, den vackra Signe. De blir kära, men på grund av den fiendskap som sedan länge funnits mellan respektive släkter kan de inte gifta sig. Hagbard tar på sig en förklädnad och lyckas ta sig in till Signe, där han dock överraskas varvid Hagbard grips och döms till döden vid tinget i Asige.
De båda älskande beslöt att de ville dö tillsammans, men för att pröva Signes trohet bad Hagbard att hans mantel först skulle hissas upp i galgen. Så skedde, och när Signe på avstånd trodde sig se Hagbard hänga i galgen tog hon sitt liv genom att bränna sig inne. Då Hagbard såg röken från slottet kunde han dö lugnt.
Detta låter som ett drama skrivet av Shakespeare - och så är det också. Legenden om Hagbard och Signe nämns redan av de gamla isländska skalderna, men nedtecknades på 1200-talet av den danske historieskrivaren Saxo Grammaticus. Och det var ur Saxos krönika som William Shakespeare hämtade idéer till skildringen av den danske prinsen Hamlet, och även hans mästerverk Romeo och Julia som har stora likheter med det drama som utspelas kring Hagbard och Signe.
