Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Falkenbergs kommun
Svartrå kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Svartrå kyrka
Svartrå kyrka är troligen ursprungligen från 1100-talet, och var då en av fyra halländska kyrkor som var helgade åt Sankt Laurentius.
Kyrkan har överlevt flera planerade rivningar; dels 1555 då kung Christian III utfärdade ett brev att kyrkan skulle rivas, dels i mitten av 1800-talet då kyrkoherde Carlson ville riva samtliga tre kyrkor här i pastoratet för att ersätta dem med en gemensam centralkyrka vid Ådalen i Köinge.
Även vid slutet av 1800-talet fanns det åter planer, att i likhet med systerförsamlingarna Okome och Köinge riva den medeltida kyrkan, men ett envist kyrkoråd lyckades rädda den gamla kyrkan åt eftervärlden.
Kyrkan har trots rivningsplanerna genomgått flera ombyggnader sedan 1100-talet. Under 1400-talet breddades kyrkan åt norr, och i mitten av 1700-talet förlängdes kyrkan åt öster med ett gravkor. Något senare samma århundrade uppfördes ett kyrktorn av trä vid västra kortsidan. 1801 förlängdes kyrkan ännu en gång åt öster.
Det medeltida vapenhuset på långhusets sydvästra sida revs 1822 och kyrkan fick huvudingång genom tornbyggnaden.
Och en omfattande renovering skedde 1875 då större och fler fönster sattes in, och i mitten av 1900-talet då de gamla inventarierna återställdes och konserverades. Den nuvarande sakristian i öster uppfördes då också efter ritningar av arkitekt Fredrik Wetterqvist.
Stigporten in till kyrkogården är av ungt datum, ritad 1991 av Falkenbergsarkitekten Carl Estmar.
På norra väggen i kyrkorummet finner vi rester av kalkmålningar från 1400-talet. Den korsfäste Kristus avbildas och vid sidan står Maria med händerna knäppta till bön.
Takmålningarna i kyrkans tunnvalv av trä är utförda 1777 av målarmästaren Hindrick Wibeck från Varberg. Vi kan bland annat bakom orgeln se hur man spelar kort i helvetet. Över huvudtaget är det många djävulsscener i bakre delen av kyrkans tak. I mitten av taket finner vi Gud Fader på jordgloben - och längst sidorna återfinner vi kartuscher med bilder ur Jesu liv.
I en fönsternisch finns målaren Wibecks rivningssten, ett viktigt arbetsredskap när han skulle bland ihop färg. Den fungerade ungefär som en mortel, och eftersom den är ganska sliten har han förmodligen använt den till många olika målningsuppdrag - innan han glömde kvar den här i Svartrå.
Ytterligare takmålningar i liknande stil som de redan befintliga, tillkom i den tillbyggda östra delen av kyrkan i början av 1800-talet av tapetfabrikören Jacob Magnus Hultgren, också han från Varberg, och representant för den sista generationen kyrkomålare.
Predikstolen är från omkring år 1700 av Boråsbildhuggaren Gustav Kilman. Den är dock byggd på en stomme från 1500-talet. Lite ovanligt är det timglas från 1700-talet som finns vid predikstolen, fasthållen av en skulpterar hand.
Även altaruppsatsen är från samma tid med samma upphovsman. I överstycket syns kung Carl XII:s spegelvända monogram, ovanligt skriven med arabiska siffror, istället för romerska.
Dopfunten av granit är tillverkad vid Funtaliden i närbelägna Fagered omkring år 1200. Det moderna dopfatet utfördes av gelbgjutaren Jonsson i Skara.
Ett medeltida triumkrucifix av trä, som sannolikt är från 1200-talet och som nu hänger på sydväggen, hittades 1933 i delar på kyrkvinden. Korset är av yngre datum.
Även den stränga munkbilden, som träskulpturen kallas, och som finns på nordväggen under läktaren, är från medeltiden. Möjligen kan den föreställa Sankt Laurentii.
Ett sakramentsskåp är en kopia av ett skåp från början av 1500-talet, som står på Hallands museum.
Golvuret är ett så kallat stjärnsundsur och skänktes till kyrkan 1929 från en dotter i Amerika till lantbrukaren Johannes Thorsson i Borsthult. Det är föräldrarnas namn som är ingraverat på silverplåten på uret.
Ljusbäraren är inköpt för pengar insamlade från bössan som står placerad i vapenhuset. Tillverkad i Loricks smedja i Vessigebro.
Klockarebänken står till höger om altaret och kommer ifrån 1600-talet.
Orgeln är byggd 1955 av Tostareds kyrkorgelfabrik, men orgelfasaden är från en tidigare orgel byggd 1889.
I vapenhuset står en ekkista med järnbeslag från 1777. Kistan där kyrkans pengar och dyrbarheter förvarades, har tre lås som öppnades med olika nycklar, en för prästen och varsin för kyrkvärdarna, och kunde inte öppnas utan att alla tre var närvarande.
Kyrkan har överlevt flera planerade rivningar; dels 1555 då kung Christian III utfärdade ett brev att kyrkan skulle rivas, dels i mitten av 1800-talet då kyrkoherde Carlson ville riva samtliga tre kyrkor här i pastoratet för att ersätta dem med en gemensam centralkyrka vid Ådalen i Köinge.
Även vid slutet av 1800-talet fanns det åter planer, att i likhet med systerförsamlingarna Okome och Köinge riva den medeltida kyrkan, men ett envist kyrkoråd lyckades rädda den gamla kyrkan åt eftervärlden.
Kyrkan har trots rivningsplanerna genomgått flera ombyggnader sedan 1100-talet. Under 1400-talet breddades kyrkan åt norr, och i mitten av 1700-talet förlängdes kyrkan åt öster med ett gravkor. Något senare samma århundrade uppfördes ett kyrktorn av trä vid västra kortsidan. 1801 förlängdes kyrkan ännu en gång åt öster.
Det medeltida vapenhuset på långhusets sydvästra sida revs 1822 och kyrkan fick huvudingång genom tornbyggnaden.
Och en omfattande renovering skedde 1875 då större och fler fönster sattes in, och i mitten av 1900-talet då de gamla inventarierna återställdes och konserverades. Den nuvarande sakristian i öster uppfördes då också efter ritningar av arkitekt Fredrik Wetterqvist.
Stigporten in till kyrkogården är av ungt datum, ritad 1991 av Falkenbergsarkitekten Carl Estmar.
På norra väggen i kyrkorummet finner vi rester av kalkmålningar från 1400-talet. Den korsfäste Kristus avbildas och vid sidan står Maria med händerna knäppta till bön.
Takmålningarna i kyrkans tunnvalv av trä är utförda 1777 av målarmästaren Hindrick Wibeck från Varberg. Vi kan bland annat bakom orgeln se hur man spelar kort i helvetet. Över huvudtaget är det många djävulsscener i bakre delen av kyrkans tak. I mitten av taket finner vi Gud Fader på jordgloben - och längst sidorna återfinner vi kartuscher med bilder ur Jesu liv.
I en fönsternisch finns målaren Wibecks rivningssten, ett viktigt arbetsredskap när han skulle bland ihop färg. Den fungerade ungefär som en mortel, och eftersom den är ganska sliten har han förmodligen använt den till många olika målningsuppdrag - innan han glömde kvar den här i Svartrå.
Ytterligare takmålningar i liknande stil som de redan befintliga, tillkom i den tillbyggda östra delen av kyrkan i början av 1800-talet av tapetfabrikören Jacob Magnus Hultgren, också han från Varberg, och representant för den sista generationen kyrkomålare.
Predikstolen är från omkring år 1700 av Boråsbildhuggaren Gustav Kilman. Den är dock byggd på en stomme från 1500-talet. Lite ovanligt är det timglas från 1700-talet som finns vid predikstolen, fasthållen av en skulpterar hand.
Även altaruppsatsen är från samma tid med samma upphovsman. I överstycket syns kung Carl XII:s spegelvända monogram, ovanligt skriven med arabiska siffror, istället för romerska.
Dopfunten av granit är tillverkad vid Funtaliden i närbelägna Fagered omkring år 1200. Det moderna dopfatet utfördes av gelbgjutaren Jonsson i Skara.
Ett medeltida triumkrucifix av trä, som sannolikt är från 1200-talet och som nu hänger på sydväggen, hittades 1933 i delar på kyrkvinden. Korset är av yngre datum.
Även den stränga munkbilden, som träskulpturen kallas, och som finns på nordväggen under läktaren, är från medeltiden. Möjligen kan den föreställa Sankt Laurentii.
Ett sakramentsskåp är en kopia av ett skåp från början av 1500-talet, som står på Hallands museum.
Golvuret är ett så kallat stjärnsundsur och skänktes till kyrkan 1929 från en dotter i Amerika till lantbrukaren Johannes Thorsson i Borsthult. Det är föräldrarnas namn som är ingraverat på silverplåten på uret.
Ljusbäraren är inköpt för pengar insamlade från bössan som står placerad i vapenhuset. Tillverkad i Loricks smedja i Vessigebro.
Klockarebänken står till höger om altaret och kommer ifrån 1600-talet.
Orgeln är byggd 1955 av Tostareds kyrkorgelfabrik, men orgelfasaden är från en tidigare orgel byggd 1889.
I vapenhuset står en ekkista med järnbeslag från 1777. Kistan där kyrkans pengar och dyrbarheter förvarades, har tre lås som öppnades med olika nycklar, en för prästen och varsin för kyrkvärdarna, och kunde inte öppnas utan att alla tre var närvarande.
