Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Hylte kommun
Kinnareds kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Kinnareds kyrka
Kinnareds kyrka är murad i sten, och i den östra delen av långhuset ingår stora delar av en medeltida kyrka som sannolikt uppfördes vid mitten av 1200-talet.
I en notering står det att kyrkan tillsammans med två andra ödelades 1554 av stiftschefen i Skara Erik Falck, då denne ville slå samman kyrkorna i Hössna. Han var även nitisk när det gällde att samla in skatter till Gustav Vasa, och fick många klagomål på sig varför han blev avsatt - men bara för en kort tid. En partisk utredning av Gustav Vasa visade att han var oskyldig och han återfick sitt ämbete, som motsvarade biskop.
Kyrkan beskrivs 1663 av generalguvernören, fältmarskalken Gustav Otto Stenbock som säger att medeltidskyrkan var byggd av gråsten i romansk stil och taket var spånbelagt.
Samtidigt som man på 1700-talet förlängde kyrkan åt väster tillkom tornet och tillbyggnaderna. Men det nuvarande vapenhuset är av senare datum. Det byggdes 1866, men är dock ombyggd under 1930-talet.
År 1667 försåg Sören Karulf kyrkans väggar med kalkmålningar.
Långhuset täcks av ett tunnvälvt brädtak som 1776 målades med himmelsmotiv av häradsmålaren Sven Niclas Berg från Reftele.
När kyrkan förlängdes 1786 kompletterades målningarna i samma stil av Samuel Lindgren.
Takdekoren målades över flera gånger, men de gamla målningarna togs åter fram vid en renovering på 1930-talet under ledning av arkitekt Knut Nordenskiöld.
En ny sluten bänkinredning insattes då, med dörrar som tillverkades med utgångspunkt från några dörrar från 1774 som man återfunnits.
Dopfunten i röd kalksten tillverkades i Gotland någon gång på 1200-talet. Över dopfunten hänger en medeltida ljuskrona av järn. Den har tidigare hängt i vapenhuset som revs 1866. Denna "Ebbes ljuskrona”, som den kallas togs åter fram vid restaureringen 1937.
Fönstret vid altaret har en glasmålning utförd av Yngve Lundström i Göteborg. Motiven är den segrande och välsignande Kristus.
Bänkgavlarna har blommor och blad utförda 1776 av häradsmålaren Niclas Berg i Reftele.
Predikstolen i renässansstil är från 1632, från den tid då Halland fortfarande tillhörde Danmark, vilket kan se på Kristian IV:s monogram.
Det två sidornas fält har texter ur Kristian III:s bibel. Predikstolen målades över på 1700-talet, och det kungliga danska monogrammet ersattes med Gustav III:s monogram. Likaså skrevs bibeltexter på svenska. Man nar senare flera gånger försökt återställa predikstolen till ursprungligt skick, senast på 1930-talet, och vi kan nu åter se predikstolen som den såg ut på under den danska tiden 1600-talet.
På den södra långhusväggen hänger ett kraftigt stympat krucifix. Det är oklart när krucifixet kom till Kinnareds kyrka, men när församlingen 1934 önskade reparea figuren avstyrkte riksantikvarien. Sedan blev figuren liggande i kyrkoarkivet fram till mitten av 1960-talet, då den konserverades. Riksantikvarieämbetet ansåg dock att figuren var så defekt att den endast borde finns placerad sakristian. I samband med att kyrkan renoverades 1988 sattes Kristusbilden upp på ett kors och placerades ovanför dörren till sakristian. Senare fick den sin nuvarande placering.
Orgeln är tillverkad av Tostareds orgelfabrik och kom till kyrkan 1967.
Den första orgeln byggdes 1849 av Johan Nikolaus Söderling i Göteborg, och man har låtit behålla fasaden från denna orgel.
Vid restaureringen av kyrkan återfann man under vapenhuset kvarlevor efter uniformsklädda personer. Cirka 114 individer begravdes enligt uppgift i pastoratet i kriget mellan Sverige och Danmark 1677. Frågan om vilka som ligger begravda under vapenhuset i kyrkan är obesvarad eftersom ingen undersökning är gjord.
Enligt Kinnareds dödsbok ska det dock ligga två personer under kyrkgolvet i koret, nämligen överstelöjtnanten Gabriel Ljungfeldt och hans maka Sophia som båda dog i mitten av 1700-talet.
I en notering står det att kyrkan tillsammans med två andra ödelades 1554 av stiftschefen i Skara Erik Falck, då denne ville slå samman kyrkorna i Hössna. Han var även nitisk när det gällde att samla in skatter till Gustav Vasa, och fick många klagomål på sig varför han blev avsatt - men bara för en kort tid. En partisk utredning av Gustav Vasa visade att han var oskyldig och han återfick sitt ämbete, som motsvarade biskop.
Kyrkan beskrivs 1663 av generalguvernören, fältmarskalken Gustav Otto Stenbock som säger att medeltidskyrkan var byggd av gråsten i romansk stil och taket var spånbelagt.
Samtidigt som man på 1700-talet förlängde kyrkan åt väster tillkom tornet och tillbyggnaderna. Men det nuvarande vapenhuset är av senare datum. Det byggdes 1866, men är dock ombyggd under 1930-talet.
År 1667 försåg Sören Karulf kyrkans väggar med kalkmålningar.
Långhuset täcks av ett tunnvälvt brädtak som 1776 målades med himmelsmotiv av häradsmålaren Sven Niclas Berg från Reftele.
När kyrkan förlängdes 1786 kompletterades målningarna i samma stil av Samuel Lindgren.
Takdekoren målades över flera gånger, men de gamla målningarna togs åter fram vid en renovering på 1930-talet under ledning av arkitekt Knut Nordenskiöld.
En ny sluten bänkinredning insattes då, med dörrar som tillverkades med utgångspunkt från några dörrar från 1774 som man återfunnits.
Dopfunten i röd kalksten tillverkades i Gotland någon gång på 1200-talet. Över dopfunten hänger en medeltida ljuskrona av järn. Den har tidigare hängt i vapenhuset som revs 1866. Denna "Ebbes ljuskrona”, som den kallas togs åter fram vid restaureringen 1937.
Fönstret vid altaret har en glasmålning utförd av Yngve Lundström i Göteborg. Motiven är den segrande och välsignande Kristus.
Bänkgavlarna har blommor och blad utförda 1776 av häradsmålaren Niclas Berg i Reftele.
Predikstolen i renässansstil är från 1632, från den tid då Halland fortfarande tillhörde Danmark, vilket kan se på Kristian IV:s monogram.
Det två sidornas fält har texter ur Kristian III:s bibel. Predikstolen målades över på 1700-talet, och det kungliga danska monogrammet ersattes med Gustav III:s monogram. Likaså skrevs bibeltexter på svenska. Man nar senare flera gånger försökt återställa predikstolen till ursprungligt skick, senast på 1930-talet, och vi kan nu åter se predikstolen som den såg ut på under den danska tiden 1600-talet.
På den södra långhusväggen hänger ett kraftigt stympat krucifix. Det är oklart när krucifixet kom till Kinnareds kyrka, men när församlingen 1934 önskade reparea figuren avstyrkte riksantikvarien. Sedan blev figuren liggande i kyrkoarkivet fram till mitten av 1960-talet, då den konserverades. Riksantikvarieämbetet ansåg dock att figuren var så defekt att den endast borde finns placerad sakristian. I samband med att kyrkan renoverades 1988 sattes Kristusbilden upp på ett kors och placerades ovanför dörren till sakristian. Senare fick den sin nuvarande placering.
Orgeln är tillverkad av Tostareds orgelfabrik och kom till kyrkan 1967.
Den första orgeln byggdes 1849 av Johan Nikolaus Söderling i Göteborg, och man har låtit behålla fasaden från denna orgel.
Vid restaureringen av kyrkan återfann man under vapenhuset kvarlevor efter uniformsklädda personer. Cirka 114 individer begravdes enligt uppgift i pastoratet i kriget mellan Sverige och Danmark 1677. Frågan om vilka som ligger begravda under vapenhuset i kyrkan är obesvarad eftersom ingen undersökning är gjord.
Enligt Kinnareds dödsbok ska det dock ligga två personer under kyrkgolvet i koret, nämligen överstelöjtnanten Gabriel Ljungfeldt och hans maka Sophia som båda dog i mitten av 1700-talet.
