Berättelser om kyrkor i Göteborgs stift
lista / karta Svenljunga kommun
Roasjö kyrka
Berättelser om kyrkor
i Göteborgs stift
lista
Roasjö kyrka
När Roasjö kyrka uppfördes 1690 ersatte den en äldre kyrka på samma plats.
Kung Karl XI lämnade personligen bidrag till bygget av den nya kyrkan och han uppmanade också till en kollekt för ändamålet i hela Göteborgs stift. Bidrag kom i både stort och smått.
Bland annat finns en notering om en gåva på 1 daler från ”några som fångat ett lodjur”.
Även små summor är antecknade som till exempel 4 öre från ”en resande man från Borås”.
Även om inredningen stod klar 1691 dröjde det 16 år innan interiören målades.
Precis som i de tidigmedeltida kyrkorna hade Roasjö kyrka ursprungligen bara fönster på den södra sidan. Kyrkans saknade även sakristia och torn. Detta byggdes först 1809 vid kyrkans västra gavel. Dessförinnan fanns en klockstapel.
Nils Åhwall från Borås målade altartavlan som sattes upp på 1780-talet, och passade samtidigt på att även måla om inredningen i kyrkan. Åhwall är bland annat känd för att även ha målat altartavlan i Seglora kyrka som nu står på Skansen. Den tavlan påminner mycket om tavlan här i Roasjö kyrka.
I samma skede förlängdes också kyrkan åt öster och det smala koret ersattes med ett trekantigt.
1811 utfördes en invändig renovering, och man lät då bland annat ta bort en läktare på norra sidan för att där i stället ta upp nya fönster.
Kyrkan genomgick även en omfattande restaurering 1930 efter förslag av Boråsbyggmästarna Albin och Carl Wilhelm Gustafsson.
Den första orgeln tillverkades av kyrkans kantor Lindgren, som själv ägde instrumentet. När han avgick 1896 ville han donera det till församlingen, som dock tackade nej! Förmodligen på grund av att orgeln var av dålig kvalitet. I stället kom en ny orgel att byggas i Lidköping tack vare en donation. Denna orgel renoverades på 1950-talet, men är till större delen oförändrad, och är den äldsta i bruk varande orgeln i Kind.
På predikstolen står fortfarande ett gammalt timglas från 1700-talet, och även den äldsta ljuskronan är från samma århundrade.
På Göteborgs museum finns deponerat en mässhake av siden från 1600-talet, skänkt till kyrkan av Maria Lillie på Stora Apelnäs. På museet finns också en kudde, som bär initialerna ”S.C. M.F. Anno 1751”. Kudden var skänkt av krigsrådet Svante Creutz och dennes hustru Maria Fleming.
På kyrkogården finns en gravsten över Erik Rosenius som blev kyrkoherde 1709.
Han var född i Roasjö 1667, och tog så småningom sitt efternamn från födelsebygden. Hans far var enligt gamla skrifter ”en beskedlig bonde”. Dåvarande kyrkoherden Olof Wekander hade fått nys om den unge Eriks begåvning. Det berättas att Erik lärde sig läsa när han vallade fåren och att kyrkoherde Wekander råkade komma förbi när den unge pojken klättrat upp på en sten och predikade för fåren! Kyrkoherden tog ett samtal med Eriks far om att gossen måste få möjlighet att studera. Vilket han alltså fick.
Det står i en gammal släktkrönika att han som präst var känd för sin stränghet men att han var ”mycket älskad” även om han ibland predikade ”nog länge”.
Det finns många historier om Erik Rosenius. Det berättas att för att tvinga in folk i kyrkan lät han under gudstjänsttid spärra av vägen utanför med en vägbom så att ingen kunde passera så länge gudstjänsten pågick. Dessutom såg han till att stå så placerad att han kunde spana av vägen från sin arbetsplats. Vid ett tillfälle lyckades ändå en resande från Borås ta sig förbi spärren. Rosenius lämnade då sin plats vid altaret mitt under pågående gudstjänst och red efter honom ända till sockengränsen. Under tiden satt församlingsborna lydigt kvar i kyrkan och sjöng psalmer tills prästen kom tillbaka.
Det sägs att Rosenius slutade rida ensam efter en händelse då två församlingsbor tröttnat på hans stränga attityd. De klädde ut sig till kvinnor och lurpassade på honom vid en bro. När prästen passerade drog de honom av hästen, skällde ut honom och doppade ner honom i vattnet.
Erik Rosenius dog i Sexdrega 1738.
Många av hans ättlingar blev berömda med titlar som medicinprofessor, livmedikus, intentent, överhovpredikant, lantmätare, teologie doktor och docent.
Stenen på kyrkogården restes av Erik Rosenius sonson justitiestatsminister greve Mattias Rosenblad. På stenen kan vi läsa att Rosenius blev ”stamfader för fyra adliga ätter”
Kung Karl XI lämnade personligen bidrag till bygget av den nya kyrkan och han uppmanade också till en kollekt för ändamålet i hela Göteborgs stift. Bidrag kom i både stort och smått.
Bland annat finns en notering om en gåva på 1 daler från ”några som fångat ett lodjur”.
Även små summor är antecknade som till exempel 4 öre från ”en resande man från Borås”.
Även om inredningen stod klar 1691 dröjde det 16 år innan interiören målades.
Precis som i de tidigmedeltida kyrkorna hade Roasjö kyrka ursprungligen bara fönster på den södra sidan. Kyrkans saknade även sakristia och torn. Detta byggdes först 1809 vid kyrkans västra gavel. Dessförinnan fanns en klockstapel.
Nils Åhwall från Borås målade altartavlan som sattes upp på 1780-talet, och passade samtidigt på att även måla om inredningen i kyrkan. Åhwall är bland annat känd för att även ha målat altartavlan i Seglora kyrka som nu står på Skansen. Den tavlan påminner mycket om tavlan här i Roasjö kyrka.
I samma skede förlängdes också kyrkan åt öster och det smala koret ersattes med ett trekantigt.
1811 utfördes en invändig renovering, och man lät då bland annat ta bort en läktare på norra sidan för att där i stället ta upp nya fönster.
Kyrkan genomgick även en omfattande restaurering 1930 efter förslag av Boråsbyggmästarna Albin och Carl Wilhelm Gustafsson.
Den första orgeln tillverkades av kyrkans kantor Lindgren, som själv ägde instrumentet. När han avgick 1896 ville han donera det till församlingen, som dock tackade nej! Förmodligen på grund av att orgeln var av dålig kvalitet. I stället kom en ny orgel att byggas i Lidköping tack vare en donation. Denna orgel renoverades på 1950-talet, men är till större delen oförändrad, och är den äldsta i bruk varande orgeln i Kind.
På predikstolen står fortfarande ett gammalt timglas från 1700-talet, och även den äldsta ljuskronan är från samma århundrade.
På Göteborgs museum finns deponerat en mässhake av siden från 1600-talet, skänkt till kyrkan av Maria Lillie på Stora Apelnäs. På museet finns också en kudde, som bär initialerna ”S.C. M.F. Anno 1751”. Kudden var skänkt av krigsrådet Svante Creutz och dennes hustru Maria Fleming.
På kyrkogården finns en gravsten över Erik Rosenius som blev kyrkoherde 1709.
Han var född i Roasjö 1667, och tog så småningom sitt efternamn från födelsebygden. Hans far var enligt gamla skrifter ”en beskedlig bonde”. Dåvarande kyrkoherden Olof Wekander hade fått nys om den unge Eriks begåvning. Det berättas att Erik lärde sig läsa när han vallade fåren och att kyrkoherde Wekander råkade komma förbi när den unge pojken klättrat upp på en sten och predikade för fåren! Kyrkoherden tog ett samtal med Eriks far om att gossen måste få möjlighet att studera. Vilket han alltså fick.
Det står i en gammal släktkrönika att han som präst var känd för sin stränghet men att han var ”mycket älskad” även om han ibland predikade ”nog länge”.
Det finns många historier om Erik Rosenius. Det berättas att för att tvinga in folk i kyrkan lät han under gudstjänsttid spärra av vägen utanför med en vägbom så att ingen kunde passera så länge gudstjänsten pågick. Dessutom såg han till att stå så placerad att han kunde spana av vägen från sin arbetsplats. Vid ett tillfälle lyckades ändå en resande från Borås ta sig förbi spärren. Rosenius lämnade då sin plats vid altaret mitt under pågående gudstjänst och red efter honom ända till sockengränsen. Under tiden satt församlingsborna lydigt kvar i kyrkan och sjöng psalmer tills prästen kom tillbaka.
Det sägs att Rosenius slutade rida ensam efter en händelse då två församlingsbor tröttnat på hans stränga attityd. De klädde ut sig till kvinnor och lurpassade på honom vid en bro. När prästen passerade drog de honom av hästen, skällde ut honom och doppade ner honom i vattnet.
Erik Rosenius dog i Sexdrega 1738.
Många av hans ättlingar blev berömda med titlar som medicinprofessor, livmedikus, intentent, överhovpredikant, lantmätare, teologie doktor och docent.
Stenen på kyrkogården restes av Erik Rosenius sonson justitiestatsminister greve Mattias Rosenblad. På stenen kan vi läsa att Rosenius blev ”stamfader för fyra adliga ätter”
